De mörka granarna sträcker sig över mig. Fåglarna flyger ovanligt nära. Marken känns ovanligt sliskig och hal. Skogen värkar lite mer skrämmande än vanligt. Jag har aldrig gillat den här skogen. Den är deprimerande, man får en känsla av att man är iakttagen. Det känns som om ögon stirrar på en från skogen. Men det här är den snabbaste vägen hem från. Ja, från allt, centrum, skolan, kompisarna. Jag bor en bit ifrån allt.
   Några stora regndroppar faller ner från himlen. Vad är det med skogen idag? Vågar jag verkligen springa på denhär super blöta stigen? Ja! Eller kanske jogga. Okej gör de! Nu! Vad är det med mig? Vågar jag inte jogga på en liten blöt stig. Skärpning!
 Jag började jogga lite lätt på stigen. Regndropparna blir fler och större. Regndropparna försöker med full kraft trycka ner mig i den kladdiga, slaskiga och väldigt hala lilla stigen. Nej! Aldrig. Så klen är jag inte, jag klarar väl av lite regn eller? Jag är ju inte socker precis. Jag ökar takten. Mina tygskor ser ut som två högar av gräs, jord och små kvistar. Mamma kommer mosa mig.  

 

Det är början av min bok...inte helt parfekt men det var ett tag sen jag skrev det...man hoppas i alla falla att det är hyfsat...(: för att ni inte ska sömna kan jag väll ta med en bild också :)